..och med det menar jag inte att jag fyller år eller något sådant. Utan jag ska bara känna lugnet, inte ställa någon väckarklocka, ligga i sängen halva dagen och bara läsa någon bra bok. Det förtjänar jag!

Blir så less på dagens ideal, vart man än kollar/läser så handlar allt om utseende. Kan man inte bara bli accepterad hur man ser ut och hur man är?

Alla gången man fått höra från äldre närstående: när jag var i din ålder så var jag smal/vältränad, det är viktigt att man tränar och rör på sig(ja, jag brukar träna.. men om ni viste vad ett träningskort kostar i dagsläget...). Jaha? och hur ska man tolka det, kan dem inte bara förstå och acceptera att man ser ut på olika sätt. Man börjar tänka i banor som får en att må dåligt.. Det enda man tänker på när man ser den/dem personen/personerna är att den/dem tycker inte att jag duger som jag är, jag är tjock, jag måste träna för att duga.
Det roliga är att den/dem vet egentligen inget om vad jag gått/går igenom. Den/dem bara slänger ut sig massa kommentarer som kan göra mig ledsen, utan att ens tänka efter. Tänk innan du/ni klämmer ur dig något, det kan faktiskt såra.

Ja, ibland så har jag dålig hy? vem bryr sig?
Ja, jag har bristningar.. vem har inte det? (nej kanske inte du/ni hade det när du/ni var 20? men du/ni är inte jag)


Ja, jag ser ut såhär, jag föddes inte med massa permanent smink. Ingen är perfekt.







Alla måste få skriva av sig ibland. Ha en bra kväll.